Årets julkalender har
tydligen väckt en del heta känslor – inte tillräckligt mycket mys, för lite jul
och så vidare. De senaste kommentarerna runt mig säger dock att avsnitt 3 blev
bättre, så förhoppningsvis är det ett program som växer ju fler avsnitt man ser
…
Varför skriver jag om julkalendern?
Jag har i sanningens namn inte sett den på flera år. Den visas förstås inte på
franska teve och min tvååriga dotter har ännu inte börjar fråga efter den. Kanske
nästa år …
Men, i år är den speciell.
Väldigt speciell, faktiskt. För en månad sedan såg jag en notis på Facebook där
man bad om foton på olika familjekonstellationer, klassiska som ”nya”. Kanske
hade jag inte brytt mig om det om jag levt i ett klassiskt familjeförhållande,
men nu skickade jag in en bild på min dotter, min sambo som också är en man,
och mig själv. I pausen under ett mycket intressant föredrag i måndags, såg jag
att jag fått mejl från produktionsbolaget. Vår bild var utvald (säkert som en
av många) till att vara med i sista avsnittet av årets julkalender J Ja, ja, jag vet, man kan inte ens tala om ”15 minutes of
fame”, säkert inte ens 15 sekunder, men jag tar det ;-) Vi skall vara med i
julkalendern! I stillbild, men ändå. Julkalendern. På teve. På julafton. Just
saying …
Men vad roligt, Håkan! Då ska jag komma ihåg att titta :-)
SvaraRaderaVad kul, Åsa :-) Skojigt också att det här lägget har fått så manga läsare (186 just nu) ...
Radera