Gott Nytt År - från mig (och från Deckarakademin)

Jaha, så är vi redan framme vid årets sista dag och vi kanske borde tänka tillbaka på året som gått? Har det hänt nå't?

Tja, kanske lite smått, sådär ... Att raka en zebra kom ut (25 maj), jag hade releasefest tillsammans med Lars Rambe och en massa roliga och trevliga gäster i Stockholm, jag hade en litteraturafton på Svenska Klubben i Paris, jag föreläste för SWEA i Luxemburg och hade en lite releasefest på banken (läs "jobbet"), också i Luxemburg.

Jag har fått en massa fina recensioner, från både bokbloggare och läsare, och från BTJ. Tidningen Tara ringde och ville göra reportage, och jag fick också nästan ett helt uppslag i tidningen Magazinet i Växjö.

Signeringar har jag inte gjort så många som mina i Sverige boende kollegor, men några har det blivit, i Stockholm (Akademibokhandeln Nacka Forum) och i Växjö (Akademibokhandeln City).

Och så förstås Bokmässan. Fyra dagar av eufori, en massa spännande möten och roliga människor, och en hel del signeringar även där. Bokbloggarfrukost och teveinspelning blev det också.

Jag har haft reklam i tidningen Vi Läser och i tidningen QX.

Jag skriver på uppföljaren till Zebran, som kommer att heta Moscow Baby. Jag hade trott och hoppats att den skulle vara klar vid det här laget, men så är det inte riktigt. Jag har skrivit cirkus 275 sidor, men jag är inte färdig, och sedan skall ju allt kringarbete göras.

Har jag glömt någonting? Antagligen ...

Till slut såg jag att Att raka en zebra finns med i Svenska Deckarakademins Deckarkatalog 2015. Jag vet, jag vet, jag är inte ensam, tvärtom är den sprängfylld av spännande titlar, men det känns fint att få vara med. Väldigt fint, måste jag säga.

Hela listan hittar du här: http://deckarakademin.org/hem/deckarkatalogen-3/deckarkatalogen-2015/

Och så till 2016. Ut med det gamla, in med det nya ;-) Har jag några nyårslöften till mig själv? Det har jag faktiskt, men det kanske får bli ett eget kapitel? Nåja, jag kan avslöja att de bland annat innehåller, inte helt oväntat, att skriva klart Moscow Baby, men också, förhoppningsvis, att skaffa en boktrailer, alltså en liten reklamfilm, för Att raka en zebra. Det är inte klart, men väl på gång, med goda idéer tillsammans med Jens Daniel Burman, som skrivit Huset och som gjort en lite pärla till trailer om den. 

https://vimeo.com/groups/boktrailersochteasers/videos/148837864

Med detta vill jag passa på att önska alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR! Må alla era (snälla ;-) önskningar uppfyllas!

Vi ses 2016 :-)

"I dag kan en (svensk) familj se ut på många olika sätt" - Stina Ekblad, dagens avsnitt av julkalendern

I dagens avsnitt av årets julkalender är vi framme vid dagens julfirande, och dagens olika familjesammansättningar.

Mitt inlägg när jag annonserade vår stillbildsmedverkan gav mig mitt största antal bloggbesökare hittills. Otroligt vilken genomslagskraft adventskalendern har :-)

Det moderna julfirandet består bland annat av hur man skall få ihop allting, men barn i olika förhållanden och så vidare. Dessutom kan en familj se så annorlunda ut jämfört med förr. Två mammor, två pappor eller vad man vill.

Vår familj består, för den som inte vet, av vår dotter Maïa, och oss två pappor. En mamma finns också, men det är en surrogatmamma i Moskva. Vi håller kontakt med henne, men hon har ingen del i Maïas liv, som det ser ut i dag.

Nu är vi hos mina franska svärföräldrar för att fira jul. I morgon kommer en av mina svågrar, på söndag kommer den andre. Fem av Maïas kusiner kommer också, tillsammans med den äldstas pojkvän. En skilsmässa på svågersidan, men ingen plastmamma till kusinerna ännu ...

Den svenska familjen, med mina föräldrar, bror med familj och svägerskans föräldrar och syster med familj hoppas vi på nästa år.

God Jul, till er alla, från oss alla :-)

P.S. Om detta och mycket annat skriver jag i Att raka en zebra, och förstås i fortsättningen Moscow Baby som jag som bäst arbetar med.

Min dotter - för alltid väldens starkast skinande Lucia

Lucia kommer med ljuset. Den trettonde december är magisk för (nästan) alla svenskar. I vintermörkret kommer hon med ljus i hår, med skönsång och med stämning. Jag är ingen undantag.

Men för mig och min familj, så har Lucia en alldeles särskild innebörd. Den trettonde december 2013 kom min dotter till Frankrike. Två månader tidigare föddes hon i Moskva, av en surrogatmamma. Två månader tidigare åkte min sambo och jag till Ryssland för att hämta hem henne. I två månader bodde vi i en lägenhet i Moskva, i väntan på att alla papper skulle bli klara. Det var en magisk tid, trots alla administrativa svårigheter. Det var två månader är vi var tillsammans alla tre, när vi promenerade varje dag i Gorkijparken, när vi blivit en familj, så som vi så länge drömt om.

Jag tvungen att åka tillbaka till Frankrike i förtid, för att se till att ha en utväg om alla papper inte var klara när våra visum gått ut. Vi kunde ju knappast lämna vår dotter i Moskva med någon annan medan vi tvingades åka hem ...

Men det löste sig. Den 13 december 2013 kunde jag möta upp min sambo och vår dotter på Charles de Gaulle-flygplatsen utanför Paris. Jag behöver knappast säga vilken glädje, vilken befrielse, vilken förlösning det var, att vara tillsammans alla tre igen, i vårt land!

Så när jag säger att vi har vår egen Lucia, som kom med ljuset till oss, som ger oss ljus varje dag, året om, så är det ingen överdrift. Jag älskar julen, men Lucia, det är ännu bättre :-)

Som du kanske förstår, så är det ingen slump att min nästa bok går under namnet Moscow Baby ;-)

P.S. Det finns en del att läsa om surrogatmödraskap. Bland annat hade tidningen QX nyligen en artikel: http://www.qx.se/Xtra/liv/29533/homopappa-genom-surrogat som är värd att titta på, inte helt olik vår upplevelse, även om Eduardo fann sin lycka i Thailand.

Annonsering i Vi Läser nr 6, ute nu

I senaste numret av Vi Läser, ute nu:

http://vilaser.se/nummer/6_2015/

Har jag passat på att få med en annonsen inför julen. Det gäller ju att synas, eller hur? Den här gången delar jag sida med förlagskollegan Kamilla Oresvärd och hennes deckardebut - inte illa :-)

Och så här ser tidningen ut, ifall du skulle leta efter den i tidningskiosken:

Och så med Akademibokhandelns annonsering :-)

Så här tjusigt har Akademibokhandeln annonserat för min signering i morgon. Det skall bli otroligt kul, och spännande!

http://akademibokhandeln.se/event/hakan-lindgren-signerar/

Tack på förhand, Magnus Persson och all personal :-)

Olivier Cappa - följ hans kamp mot homofobin, och njut av hans bilder

Olivier Cappa är en fransk fotograf. Han har fått den briljanta idén till en fotoserie som han kallar "imaginära par", där han bett kändisar (skådespelare, sångare, atleter m fl) att ställa upp på bilder som antyder att de är ett par, två män eller två kvinnor, i scener som är ömma och fina. Ingen människa kan rimligtvis ha någonting negativt att säga om dem. Ändå finns det fortfarande människor som inte kan acceptera att två människor inte älskar på exakt samma sätt som de själva.

Olivier skulle haft en stor utställning i Toulouse. Första omgången bilder blev förstörda, den andra stulen, allt för att inte allmänheten skulle få ta del av dem. I väntan på tredje omgången uppmanar han att vi hjälps åt att sprida hans budskap, och bilder, via Facebook i stället. Jag stödjer honom, självklart, fullhjärtat.

Titta in på hans Facebook-sida och se hans bilder. De funkar även om du inte talar franska ;-)

https://www.facebook.com/ciappa.olivier/photos_stream

I morgon, lördag, signerar jag i Växjö

I morgon, lördag 12 december, signerar jag min bok Att raka en zebra, på Akademibokhandeln i Växjö City. Mellan klockan 11 och 13, skall jag kanske tillägga.

Akademibokhandeln kommer att lägga upp en blänkare på sin butikssida, och i klubben, Akademibokhandelns vänner, men jag reser nästan hela dagen i dag, så jag riskerar att missa det om jag väntar. Bäst att lägga en egen blänkare, tänker jag ;-)

Jag hoppas att ni som befinner er i närheten kommer och hälsar på, fixar lite julklappar eller bara säger hej. Kramar utdelas gratis ;-)

För er som behöver en liten påminnelse om vad boken handlar om, så kommer den här:

Victors värld rasar när hans flickvän lämnar honom efter nästan tjugo år tillsammans. När han kokande av svartsjuka spionerar på henne hamnar han oväntat i en ny relation, så långt ifrån hans tidigare verklighet att han bara vill springa.

Jacob går från förhållande till förhållande, i ständig jakt på den stora kärleken. Har han äntligen hittat den? Men hans drömprins ställer ultimatum om att skaffa barn för att de ska flytta ihop. Jacob säger att han blivit vaccinerad mot barn, men prinsen ger inte upp. Hur långt är han beredd att gå?

En dag får Jacob ett samtal som talar om att hans bästa vän och hans fru blivit mördade. När han får veta att de i sitt testamente önskar att Jacob ska ta hand om deras tvåårige son blir allting riktigt komplicerat …

Att raka en zebra är en relationsthriller, ett drama där känslorna till en början kan tyckas klassiska, men som snart utvecklas till besatthet.

Årets julkalender är väldigt speciell ...

Årets julkalender har tydligen väckt en del heta känslor – inte tillräckligt mycket mys, för lite jul och så vidare. De senaste kommentarerna runt mig säger dock att avsnitt 3 blev bättre, så förhoppningsvis är det ett program som växer ju fler avsnitt man ser …

 

Varför skriver jag om julkalendern? Jag har i sanningens namn inte sett den på flera år. Den visas förstås inte på franska teve och min tvååriga dotter har ännu inte börjar fråga efter den. Kanske nästa år …

 

Men, i år är den speciell. Väldigt speciell, faktiskt. För en månad sedan såg jag en notis på Facebook där man bad om foton på olika familjekonstellationer, klassiska som ”nya”. Kanske hade jag inte brytt mig om det om jag levt i ett klassiskt familjeförhållande, men nu skickade jag in en bild på min dotter, min sambo som också är en man, och mig själv. I pausen under ett mycket intressant föredrag i måndags, såg jag att jag fått mejl från produktionsbolaget. Vår bild var utvald (säkert som en av många) till att vara med i sista avsnittet av årets julkalender J Ja, ja, jag vet, man kan inte ens tala om ”15 minutes of fame”, säkert inte ens 15 sekunder, men jag tar det ;-) Vi skall vara med i julkalendern! I stillbild, men ändå. Julkalendern. På teve. På julafton. Just saying …

Paris sjutton dagar senare ...

Jag har varit i Paris. Sjutton dagar efter terroristattackerna hade jag en affärsresa som  jag inte ville missa, annars hade jag kanske väntat lite till. Det var en märklig blandning av att allt var som vanligt, och samtidigt inte.
Efter att ha tillbringat helgen utanför stan, tog vi bilen in. Det var ju inte bara drygt två veckor efter attackerna, utan också dagen innan miljömötet COP21, med allt vad det innebar av säkerhetspådrag. Vi tänkte att gatorna kanske skulle vara helt avspärrade och någon sa att området där hotellet låg möjligtvis skulle vara helt avstängt, så det var med vis spänning som vi begav oss in  mot centrum. GPS:en förde oss via Place de la République, och det var kanske inte det bästa stället att passera på. Vi kom i efterdyningarna av demonstrationer och flera gator var avstängda, men så fort vi kom ut därifrån, så flöt allt som smort. Rakt mot hotellet och parkeringen, utan några andra tecken på vad som hänt. Förutom att gatorna var ovanligt tomma, kanske.

På måndagen firade Svenska Handelskammaren i Frankrike 100 år och det var därför jag var där. En mycket intressant konferens med bland annat franska finansministern Emmanuel Macron, en av grundarna till iZettle, Jacob De Geer, Sveriges EU-komissionär Cecilia Malmström och många andra. Det hela utspelade sig i i kunglig glans, med drottning Silvia som också var där. Kungen tillbringade dagen med just COP21. Varenda en av talarna refererade till terroristerna.

Jag vågade ta tunnelbanan dit. All kommunal trafik var gratis, samtidigt som myndigheterna uppmanat parisarna att ta en dags ledigt och stanna hemma för att minska stress och säkerhetsrisk. Tunnelbanan kändes därför ovanligt rymlig och behaglig och den flöt felfritt. Tänk om det alltid kunde vara så ...
Efter konferensen blev det snabbt tillbaka till hotellet för en dusch och ombyte inför middagen på Petit Palais. Nu var dock alla gator avstängda och jag var glad att hotellet låg på promenadavstånd. Poliser med automatvapen fanns precis överallt och var i stort lika många som vi vanliga dödliga.

Handelskammaren bjöd på en fantastisk kväll. Efter fördrink och en privat visning av de permanenta konstverken var det middag för trehundrafyrtio personer som alla fick tillfälle att skaka hand med kungen och drottningen.

Efter en makalös middag blandat med tal bland annat från kungen (också han nämnde terroristattackerna), sjöng Fredrika Stahl för oss. Om du inte lyssnat på henne tidigare, så gör det.

Summa summarum, så fortsätter livet efter attackerna, men med ett säkerhetspådrag som är högst påtagligt. När alla statsöverhuvuden åkt hem efter miljömötet lugnade det sig lite, men framför julskyltningen på Printemps-varuhuset var det märkligt tomt. Min dotter var bara en av två barn framför de vackra fönsterna. Förhoppningsvis blir det bättre till helgen.

Maggie Smith och jag ...

Man skall sannerligen inte klaga! Decembernumret av tidningen QX är ute och det med min annons :-) Och gissa vem jag får dela uppslag med! Min stora idol!!!

Visst, jag skulle kunna ha pratat om Danny Saucedo, men jag skall i ärlighetens namn erkänna att jag inte lyssnat mycket på hans musik (inte medvetet, han bara spelas inte så mycket på radion i Frankrike ...). Nej, jag menar naturligtvis Maggie Smith!!!!

För ett par år sedan väntade jag på en lunchträff utanför The Botanist på Sloane Square i London, och vem gick förbi, om än femtio meter längre bort, om inte min kära Maggie. Och nu, i dag, är hon bara kanske tjugofem centimeter bort ... Snacka om framsteg ;-)

Titta gärna in och läs hela QX: http://issuu.com/qxtra/docs/qxdecember2015?e=18933218/31581263

För dig som kanske bara vill se vad jag pratar om, så kommer uppslaget här:

Julpyssel

Julen är snart här och då gäller det att synas. Det är inte alltid så lätt när man inte bor i Sverige, att vara med hela tiden, så man får hitta andra möjligheter.

I nummer 5 av Vi Läser, d v s det som kom ut i samband med Bokmässan i slutet av september, hade jag en halvsidas reklam för Att raka en zebra. Jag fyller på med samma sak i nummer 6 som kommer ut lagom till julen, och hoppas att det lockar potentiella köpare.

I går skickade jag, via Hois formgivare Ingela Dahlgren, som också gjort annonserna i Vi Läser, in en annons till tidningen QX. Det var verkligen i sista minuten för att komma med i decembernumret som dyker upp den 25:e november. Jag ringde dem i förrgår seneftermiddag, fick en offert en kvart senare, bekräftade och fick sedan annonsen utformad av Ingela under kvällen/ natten, korrigering av ett par detaljer på morgonen och sedan inskickat och klart med, tror jag, ungefär två timmars marginal. Bra jobbat, Ingela :-)

Här kan ni titta på novembernumret av QX: http://issuu.com/qxtra/docs/qxnov2015?e=18933218/30994155

Och så har jag fått en signering bokad på Akademibokhandeln i Växjö City, lördag 12:e december (kl 11 - 13). Mitt i julruschen, med andra ord. Härligt!

Då kör vi :-) Trevlig fortsatt helg!

"Hello, it's me. I was wondering if after all these years you'd like to meet ..."

Någon som känner igen orden? Det är första meningen i Adèles senaste sång, Hello. Och varför skriver jag om det? Ja, det kan man fråga sig ;-)

Adèle spelar en inte obetydlig roll för Jacob och Victor. Kanske inte så mycket med låten Hello, för så långt fram i tiden är vi inte ännu. Men delar av texten är lätta att applicera på Moscow Baby.

Inte heller Skyfall, som ligger närmare i tiden, där Jacob och Victor befinner sig, är representativ i sin helhet, men vissa verser, och refrängen, kan man förstås relatera till ;-)

Where you go I go,

What you see I see

I know I'd never be me

Without the security,

Of your loving arms,

Keeping me from harm,

Put your hand in my hand,

And we'll stand.

[Chorus]

Let the skyfall (Let the skyfall)

When it crumbles (When it crumbles)

We will stand tall (We will stand tall)

Face it all together

Let the skyfall (Let the skyfall)

When it crumbles (When it crumbles)

We will stand tall (We will stand tall)

Face it all together

At skyfall.

Let the skyfall

We will stand tall,

At skyfall

Spänd på att se hur historien i Moscow Baby växer fram? Följ den här på bloggen, med ledtrådar som du kommer att förstå när du en gång läser den färdiga boken ... Utgivning planerad till 2016.

Paris i mitt hjärta

Det behövs inte sägas mer än ett ord, Paris, och alla vet vad det handlar om, alla vet hur fruktansvärt det är och alla kan förstå hur det är att befinna sig där, och ändå inte. Och då talar vi inte ens om de som verkligen drabbats, anhöriga och vänner till de som mist livet eller ligger med livshotande skador ...

Paris var mitt hem under tio år. Jag bodde mitt mellan två av de ställen som drabbats, en kvart från Bataclan där 80 människor miste livet i natt. Ändå förstår jag inte. Jag kan inte greppa vad som hänt, ännu mindre hur det kunde hända.

Nu kommer säkerhetspådraget att vara så stort att man kan tro att det inte kommer hända igen, inte nu, inte i Paris. Men vad är det för värld vi lever i? Man har tusen frågor men inga svar. Och var kommer det att hända nästa gång?

Tydligen säger Koranen (VI, 151): "Döda inte människan, för Allah har förklarat henne helig." Om det är sant, vad är det då som är så svårt att förstå?

Deras livs resa ...

Kan man åka tunnelbana till sin drömdestination? Tja, kanske inte ända fram, men det är onekligen en del av resan för Jacob och Victor ... De kliver av på den tredje djupast liggande stationen i världen, men det är sekundärt den här dagen, då målet verkligen är det enda som intresserar dem. Snart kommer en privatchaufför att ta dem ända fram ... De är beredda, men samtidigt inte. De är nervösa, de är rädda, det vet att snart kommer allt att förändras ...

Spänd på att se hur historien i Moscow Baby växer fram? Följ den här på bloggen, med ledtrådar som du kommer att förstå när du en gång läser den färdiga boken ... Utgivning planerad till 2016.

I ett fängelse utanför Paris ...

I ett fängelse utanför Paris har det hänt saker ... Kanske inte dramatiskt i sig, men kan det påverka Jacob eller Victor? Kommer det förflutna ikapp dem?

Samtidigt, någon helt annanstans, ligger Victor lyckligt ovetande på sofflocket. Men han har å andra sidan annat att tänka på. I morgon skall han träffa "Framtiden" ...

Jacob sitter och oroar sig för vad de fått med sig hem från matvarubutiken. Trivialt? Inte nödvändigtvis ...

Spänd på att se hur historien i Moscow Baby växer fram? Följ den här på bloggen, med ledtrådar som du kommer att förstå när du en gång läser den färdiga boken ... Utgivning planerad till 2016.

Har Jacob tappat vettet?

Jacob letar ny lägenhet. Men vafalls, har han helt tappat vett och sans?  Blommigt överkast, det är bara så ... åttiotal. Har han bestämt sig för att "go retro"? Men är det här i så fall verkligen rätt väg? Victor är inte övertygad ...

Dessutom har han (ja, ännu en gång Jacob) ringt ett samtal han  lovat sig själv att aldrig göra. Vad tar det åt honom?

Victor funderar på hur han skall överleva den kommande veckan. Och det är inte bara Jacobs fel att det är på det viset. Han gör sitt bästa, men nu är det Jacobs tur att befara att Victor tappat vettet. och det får Jacob att bli tokig i sin tur. Skall de båda sluta i mentalvården?

Zebran hos Sveriges ambassadör i Frankrike

I kväll har jag varit på mottagningen hos Sveriges ambassadör i Frankrike, Veronika Wand-Danielsson. Mycket trevligt och massor av intressanta människor. Inte minst Veronika själv. Sverige har en fantastisk ambassadör i henne, det är jag övertygad om. Hon talar dessutom en helt felfri franska.

Och hon är nu lycklig (får man hoppas) till ett signerat exemplar av Att raka en zebra. Omslaget färgmatchar dessutom perfekt kuddarna i soffan och två fåtöljer. Behöver jag tillägga att Veronika är en mycket färgstark kvinna?

Jag hoppas att man får lov att använda det officiella fotot på Svenska Ambassadens hemsida ...

http://www.swedenabroad.com/fr-FR/Embassies/Paris/A-propos-de-nous/Qui-sommes-nous/LAmbassadeur/

"Det här är faktiskt en av de bättre relationsromanerna jag har läst." - recension av "Att raka en zebra" av E-boksevengelisterna

Tänk att jag missat den här fina recensionen! Men en sådan tur att jag såg den nu :-) Det här blir man hur glad som helst av!

Dezmin säger bland annat: "Det här är faktiskt en av de bättre relationsromanerna jag har läst. För det första gillar jag humorn som finns i den och som kanske mest förekommer i början. Den är vass och svart och det är så sällan jag hittar den i böcker av svenska författare."

och vidare:

"”Att raka en zebra” är en tankeväckande bok, både när det gäller homosexuella förhållanden som heterosexuella. För oavsett vilken grupp man tillhör, inser man efter att ha läst den här boken, att alla tampas vi med problem, även om de kanske inte ser likadana ut."

Läs hela recensionen på:

https://www.facebook.com/eboksevangelisterna/posts/1581497725432193

En spruta för mycket?

Nu har allas favorit Cristian kommit på besök i Paris. Han är som han själv säger, "a man with a mission". Victor är inte lika övertygad som Jacob, men så har deras relation sällan benämnts som såt och kärleksfull ...

Cristian har dessutom kanske tagit en spruta för mycket. Kan han ändå fullfölja sitt uppdrag? Och vad säger Baltasar? Har Baltasar förresten förlorat synen?

Det är mycket nu ...

"En härlig relationshistoria från Paris" - fin recension i Pias Lilla Kulturblogg :-)

"En härlig relationshistoria från Paris." Tänk vad en mening kan göra mycket. En sådan recension lyfter dagen :-)

Kanske har Zebran till och med lyckats omvända Pia till att läsa om relationer? Med det sagt, så handlar förstås Zebran kanske inte om de mest banala relationerna ...

http://www.piaw.se/2015/10/17/pysseldag/

Jordbävning ...

Victor har kommit tillbaka till Paris efter en mindre jordbävning. Inte nog med att han springer efter sin dröm, en annan av livets självklarheter håller på att rasa samman. Vad gör man när allting faller ihop? Han kan inte låta bli att tänka att historien upprepar sig, om än i en annan skepnad. Det går inte att ignorera, inte utan att skada dem i hans närhet.

Nu gäller det att hitta ett sätt att ställa sig upp igen, att inte låta motgångarna slå honom till marken ...

Franska STIM-pengar :-)

År 2006 gick jag med i SACEM, som är franska motsvarigheten till STIM i Sverige. Jag hade skrivit två låttexter till min kompis Indras nya skiva "Indra".

Kolla in Indras hemsida, om du är nyfiken: http://www.indra-hitsmusic.com/

Det var första gången jag skrivit texter, så jag måste erkänna att kvaliteten  var sisådär. Men kul var det! Och upptakten till många fler låttexter därefter. Synd att ingen av de andra kom ut på skiva ...

Om jag minns rätt kostade det 113 euro att gå med i SACEM och jag fick tillbaka 110 ganska snabbt. Sedan sålde skivan inte mer än att mina intäkter försvann i årsavgiften för att vara med. Ända tills nu! I förrgår fick jag brev som visade att jag nu skall få 18,78 färska euro in på kontot. Underbart! Jag ligger på plus :-)

Det dras till och med sociala avgifter på dessa pengar, så antagligen måste jag deklarera dem och betala skatt. Attans, där gick den semesterresan ...

200 sidor

Yay, 200 sidor skrivna på Moscow Baby. Vi är tillbaka i Paris, en varm sommardag och frågan om man skall gå och lägga sig på stranden, för det finns faktiskt en sådan i Paris om somrarna, är inte den enda som Jacob ställer sig. Dessutom får han oväntat besök och han har inget Gevalia hemma ...

Moscow Baby

Ja, nu är det ju allmänt känt att uppföljaren till Att raka en zebra kommer att heta Moscow Baby. Jag skriver just nu på sidan 190, så jag har kommit en bit på vägen. Självklart utan att ta hänsyn till all redigering som måste till när man tror att man skrivit sista meningen ...

Den som kanske lyssnat till intervjun på Hoi-TV nyss (https://youtu.be/6-j_AtVAo5o) vet redan detta och har förstått att en del av handlingen kommer att utspela sig i Ryssland. Utan att avslöja för mycket kan jag tala om att huvudpersonerna just haft en traumatisk upplevelse i Sankt Petersburg och nu försöker att landa igen med ett besök på Eremitage-muséet där de bland annat avnjutit statyn Cupid av Falconet (som också råkar vara en av mina favoriter - vilket sammanträffande! ;-) Bilden här gör den inte rättvisa, den är fantastiskt vacker i verkligheten!

TV-inspelningen från Bokmässan 2015

Under Bokmässan i Göteborg hände det som sagt en massa skojiga saker. Bland annat gjorde Hoi-TV intervjuer med de författare som gett ut böcker under året och dessa filmades förstås, för att läggas ut på youtube.

Min intervju lades ut redan för några dagar sedan och kanske har du redan sett länken via min facebook.sida. Jag ser att just nu har den i alla fall visats 60 gånger :-)

Om du inte sett den, så hittar du den under länken här:

https://youtu.be/6-j_AtVAo5o

Caroline L Jensen frågar bland annat om varför boken tar upp ämnen som surrogatmamma och så kallade "alternativa relationer", varför den utspelar sig i Göteborg och Paris, vad jag skriver på nu, och en hel del annat. Elva minuter lång ...

"Vad gullig du är". sa Carin Gerhardsen ...

Nu är årets stora bokhändelse över, Bokmässan 2015 har gått hädan, is no more. 94.715 besökare, tänk dig det. Riktigt alla köpte inte min bok, men 55 i alla fall. Nej, inte 55.000, bara 55. Men ändå. Jag tror att det var bra och är hur nöjd som helst. 55 personer som aktivt valde min bok bland alla böcker som fanns på mässan.

Men Hoi-montern var välbesökt. "Det är så roligt att komma till Hoi, för där finns alltid nya, spännande författare. Och författarna är på plats!" Så sa massor av läsare, och det är ju extra roligt att tillhöra just det förlaget :-)

Och vi var verkligen massor av författare hos Hoi. Men främst av allt, så var vi ett gäng skrivande människor som hade fantastiskt trevligt tillsammans. Hoi-gänget är en stor och go' familj, där man inte kan annat än att trivas. Jag längtar hem till min vanliga familj nu, att stanna borta längre känns omöjligt, men jag kommer sakna de där rackarna Hoi-författarna :-)

För några veckor sedan var jag på releasefest i Stockholm. Det var trippelsläpp med Pernilla Alm, Sandra Gustafsson och Magnus Jahnsson. I minglet fick jag syn på ett ansikte som jag tyckte att jag kände igen. Var det inte ...? Jo, men visst var det ... Nästan övertygad går jag fram till henne och frågar om det inte är Malin (min första redaktör för min noveller på Hoi). "Nej", sa kvinnan, "jag heter inte Malin". "Nehej", börjar jag, "jag trodde ...". "Nej", säger hon igen, "jag heter inte Malin. Jag heter Carin. Carin Gerhardsen." Och så föll polletten ned. Författaren vars alla böcker jag läst. Så rackarns dum jag kände mig.
Så kom som sagt Bokmässan. På fredagen skulle Hoi ha sin så kallade "Firmafest" (icke att förväxla med förlagsmiddagen). Alla deckarförfattare var inbjudna till montern. äntligen skulle jag kanske få
chans att förklara mig för Carin. Och Carin kom, jag förklarade och Carin förlät. Jag tror i och för sig inte att hon legat sömnlös över det här. Men ändå, det kändes bra.

Så kom förlagsmiddagen (icke att förväxla med firmafesten, se ovan). Kanontrevlig sådan i Valands festvåning. Och så skulle jag också äntligen få komma till det berömda författarminglet på Park. "Hej Carin", sa jag när fru Gerhardsen dök upp. "Men vad gulligt av dig att komma ihåg vad jag heter", svarar Carin och ler. Det är skönt att vi båda kunnat gå vidare här i livet ... (Ping Torbjörn Åberg, Hälsa Karin Fors.)

Hur kunde jag tro att jag skulle kunna sammanfatta fyra dagars tokmässa (nej, det är ingen felskrivning, för det var stundtals rätt tokigt) i ett enda blogginlägg? Signeringar, bloggfrukost med intervju, Hoi-TV med intervju, fler signeringar, pocket-battle (det enda som faktiskt inte var särskilt kul, det var alldeles för mycket "krängande" över det, men å andra sidan så varade det bara en halvtimme), trevliga luncher med Niklas Lindroth och Torbjörn Åberg, myskväll med Åsa Ringdahl och Ann Pertman och en massa mer. Får säkert anledning att återkomma om det jag glömt ...

Nu finns jag på ninnan.se - skribenten, också :-)

Ninnan.se kallar sig också Länkakuten och är en samling verktyg för skribenter, debutanter, bloggare mm. Väl värt att studera och hämta tips ifrån:

http://www.ninnan.se/

Och så ger man ett antal debutanter chansen att synas lite extra. Jag är en av dem, så titta gärna just lite extra här ;-)

http://www.ninnan.se/h%C3%A5kan-lindgren

Första "booksien"

Det här var ju menat som en selfie, men call me old-fashioned, det är faktiskt lättare när någon annan tar bilden, när någon annan faktiskt ändå står där bredvid och väntar på att du själv skall ta bilden. Eller?

I dag har vi fått våra utställarpass, yey :-) Första anhalt, Hois monter och välkomstmingel med lite bubbel. Zebran är på plats, finfin exponering i ett hörn mot alla förbipasserande. Yey, igen ;-) Två kollegor har redan sagt att de vill ha varsin. Dubbelt yey!

I morgon börjar vi klockan nio med lite allmänt skojigt, sedan första signeringen i montern klockan 11.

Nu, läggdags!

Annons i Vi Läser , numret som kommer i samband med Bokmässan

I Vi Läsers "bokmässenummer" finns en annons för Att raka en zebra. Det är första gången jag/ vi annonserar på det viset, skall bli så spännande att se vad resultatet blir ...

Nummer 5 finns hos handlarna den 23 september, alltså nu på onsdag. Här kan man se lite vad det kommer att handla om.

http://vilaser.se/5__2015/

Exciting times ;-)

Ebbas bokblogg recenserar "Att raka en zebra": "..., jag gillar den helt enkelt."

I dag recenserar Ebbas bokblogg Att raka en zebra, och jag blir förstås jätteglad :-)

Så här säger Ebba bland annat: "Jag gillar att den lyfter att människor kan fela och relationer gå sönder. Jag gillar att den inte är så förbaskat heteronormativ, jag gillar den helt enkelt. Både underhållande, romantisk och tankeväckande läsning."

Läs hela recensionen på Ebbas bokblogg: http://www.ebbasbokblogg.se/?p=856

Tack för det, Ebba :-)

Bokmässan, nu kör vi!

Nu är detaljerna mer eller mindre klara för Mässan. Schemat är nästan färdigställt, t-shirts har kommit (fast jag bara sett dem på bild än så länge) :-)

Så här ser (en del av) tröjan ut:

Och schemat så här:

Torsdag 24:e september
11 - 11.30: signering i Hoi's monter B07:60 (där alla nedanstående aktiviteter äger rum)

Fredag 25:e
9 - 10: Bloggfika tillsammans med Niklas Lindroth, Cecilia Lindblad och Annika Arslan Waltersson, och en massa trevliga bokbloggare, förstås
14 - 15: Hoi-TV med Varg Gyllander, Pernilla Alm och Magnus Jahnsson (en av oss i taget)
15 - 15.30: signering i Hoi's monter

Lördag 26:e
15.30 - 16: signering i Hoi's monter

Söndag 27:e
Pocket-battle med Dennis Karlsson

Sedan finns det förstås en väldigt massa saker och intressanta människor som jag skall lyssna och titta på. Boktuggsfrukost med Lars Rambe och Emelie Schepp på lördagsmorgon är en sak, förlagsmiddag på lördagskvällen en annan.

Jag hoppas att vi ses där!

Mycket trevlig och intressant kväll med SWEA i Luxemburg

I går kväll var jag hos SWEA (Swedish Women's Educational Association) i Luxemburg, dit jag blivit inbjuden för att prata om Att raka en zebra. SWEA hade sin höstpremiär och 19 trevliga SWEOR hade samlats för att lyssna på mig.

Efter mingel, snittar och crémant var det dags att presentera boken. Det blev ungefär samma som på releasefesten i Stockholm, men sedan blixtrade frågorna igång. Fantastiskt roligt att få så många engagerade kommentarer och undringar. Inte oväntat kom vi snart in på surrogatmödraskap och önskan om barn i ett homoförhållande.  Med så många kvinnor fanns det förstås hur många tankar som helst.

Någon undrade också om det redan fanns svensk litteratur om relationer mellan killar på det sättet och sa att det måste finnas ett behov av det. Det vill jag ju också tro, även om det inte var därför jag skrev boken. Nu gäller det bara att nå den målgruppen, tillsammans med alla andra, förstås ;-)

I dag hände det någonting lustigt. Lars Rambe och jag hade en gemensam signering på Freys Hotell i Stockholm. Då kommer det upp en man till mig och säger "Min fru var och lyssnade på dig i går." Jag trodde först att han tagit fel, men hans fru var verkligen en av SWEORNA i Luxemburg. Och maken checkade alltså in på Freys i Stockholm i dag. Världen är ändå bra liten ibland ...

Zebran på iTunes

Nu finns Zebran också på iTunes, för den som ville ladda ned den där. Inget att vänta på, med andra ord ;-)

€9,99 - som hittat! Du behöver bara ha iBooks på din platta eller telefon. Happy reading!

https://itunes.apple.com/IT/book/id998180278?l=en

Zebran hos Riksdagen ...

Ja jösses, vem vet vad det här skall betyda? Nu kan man låna Att raka en zebra på Riksdagsbiblioteket.

Jag inser att Riksdagsbiblioteket säkerligen är ett bibliotek som alla andra, men lite kul är det ändå ;-)

https://riksdagsbiblioteket.elib.se/Books/Details/1031916

Bokmässan 2015 - dags att detaljplanera

24 - 27 september är det Bokmässa i Göteborg. Sveriges största bokmässan. THE Bokmässa, alltså. Självklart skall jag vara med. Mycket är klart redan, men en del fix återstår.

Flygbiljett - check
Hotell - check
Monter med Hoi Förlag (B07:60) - check
Program för mässdagarna, inkl signeringar, Hoi-TV mm (återkommer med mer detaljer när det närmar sig) - check

Det skall bli så spännande, och hur roligt som helst :-)

Vi ses väl där?

7:e september gästar jag SWEA i Luxemburg

SWEA står för Swedish Women's Educational Association. De finns i stort sett över hela världen, titta in på deras hemsida, så får du se.

SWEA i Luxemburg kör igång sina höstaktiviteter den sjunde september. De slår på stort, nämligen med en författarkväll med undertecknad ;-)

Det skall bli jätteroligt och jag hoppas att det kommer många och lyssnar.

http://luxemburg.swea.org/2014/kommandeaktivitet/