"Vad gullig du är". sa Carin Gerhardsen ...

Nu är årets stora bokhändelse över, Bokmässan 2015 har gått hädan, is no more. 94.715 besökare, tänk dig det. Riktigt alla köpte inte min bok, men 55 i alla fall. Nej, inte 55.000, bara 55. Men ändå. Jag tror att det var bra och är hur nöjd som helst. 55 personer som aktivt valde min bok bland alla böcker som fanns på mässan.

Men Hoi-montern var välbesökt. "Det är så roligt att komma till Hoi, för där finns alltid nya, spännande författare. Och författarna är på plats!" Så sa massor av läsare, och det är ju extra roligt att tillhöra just det förlaget :-)

Och vi var verkligen massor av författare hos Hoi. Men främst av allt, så var vi ett gäng skrivande människor som hade fantastiskt trevligt tillsammans. Hoi-gänget är en stor och go' familj, där man inte kan annat än att trivas. Jag längtar hem till min vanliga familj nu, att stanna borta längre känns omöjligt, men jag kommer sakna de där rackarna Hoi-författarna :-)

För några veckor sedan var jag på releasefest i Stockholm. Det var trippelsläpp med Pernilla Alm, Sandra Gustafsson och Magnus Jahnsson. I minglet fick jag syn på ett ansikte som jag tyckte att jag kände igen. Var det inte ...? Jo, men visst var det ... Nästan övertygad går jag fram till henne och frågar om det inte är Malin (min första redaktör för min noveller på Hoi). "Nej", sa kvinnan, "jag heter inte Malin". "Nehej", börjar jag, "jag trodde ...". "Nej", säger hon igen, "jag heter inte Malin. Jag heter Carin. Carin Gerhardsen." Och så föll polletten ned. Författaren vars alla böcker jag läst. Så rackarns dum jag kände mig.
Så kom som sagt Bokmässan. På fredagen skulle Hoi ha sin så kallade "Firmafest" (icke att förväxla med förlagsmiddagen). Alla deckarförfattare var inbjudna till montern. äntligen skulle jag kanske få
chans att förklara mig för Carin. Och Carin kom, jag förklarade och Carin förlät. Jag tror i och för sig inte att hon legat sömnlös över det här. Men ändå, det kändes bra.

Så kom förlagsmiddagen (icke att förväxla med firmafesten, se ovan). Kanontrevlig sådan i Valands festvåning. Och så skulle jag också äntligen få komma till det berömda författarminglet på Park. "Hej Carin", sa jag när fru Gerhardsen dök upp. "Men vad gulligt av dig att komma ihåg vad jag heter", svarar Carin och ler. Det är skönt att vi båda kunnat gå vidare här i livet ... (Ping Torbjörn Åberg, Hälsa Karin Fors.)

Hur kunde jag tro att jag skulle kunna sammanfatta fyra dagars tokmässa (nej, det är ingen felskrivning, för det var stundtals rätt tokigt) i ett enda blogginlägg? Signeringar, bloggfrukost med intervju, Hoi-TV med intervju, fler signeringar, pocket-battle (det enda som faktiskt inte var särskilt kul, det var alldeles för mycket "krängande" över det, men å andra sidan så varade det bara en halvtimme), trevliga luncher med Niklas Lindroth och Torbjörn Åberg, myskväll med Åsa Ringdahl och Ann Pertman och en massa mer. Får säkert anledning att återkomma om det jag glömt ...