Allt verkar gå som planerat hittills, och jag tror att förlaget får boken till sig i början på maj. Då kan de skicka ut referensexemplar till alla som står i kö ... Men tänk om ingen frågar efter den? Jösses, tankarna går åt alla håll, men jag vet att åtminstone en tidning har hört av sig och har bett om en intervju. Journalisten har fått tryckfilen och läser den just nu. Svett, svett, svett. Hon kanske inte gillar den och ställer in intervjun?
Men vad är det jag säger? Klart hon kommer att gilla den! Hon kommer att älska den!
Men det är nu man är som mest naken. Det är nu som folk kommer att säga vad de tycker och det går inte att gömma sig längre. Nu gäller det att stå för vad man skrivit, njuta av beröm (om man får något) och se allt annat som lärande och erfarenheter för nästa bok. Då så, då var det bestämt.
En månad kvar, som sagt. Trettio dagar av lyckligt ovetande. Bäst att göra det mesta av det och skriva så mycket som möjligt på uppföljaren, medan lyckoruset håller i sig ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar