Vår herre satt och tittade ned över jorden och suckade djupt. Han borde vara nöjd, men istället var det förtvivlan som fyllde hans hjärta. Det var 2345 år sedan hans son föddes. Sedan dess hade det överlag gått som han tänkt sig. Visst hade där funnits stunder, många och långa sådana, där han undrat om han förtagit sig och om människan trots allt inte var till hans avbild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar