”Fantomen är död, länge leve Fantomen”

”Fantomen är död, länge leve Fantomen”

 

Så skrönade Guran och de andra i Bengali när en Fantomen var död och nästa tog vid.

 

Det var länge sedan jag läste Fantomen, säkert tjugo eller snarare trettio år … Men somligt sitter kvar. Fantomen var bäst, så var det bara. Vad då? Kommer du inte ihåg Fantomen? Läs mer här: Fantomen på Wikipedia

 

Nu tänkte jag inte prata om Fantomen, inte egentligen, utan bara meddela mina trogna läsare att detta är sista inlägget på den här bloggen. Från och med nu kommer jag att blogga på min hemsida, hakanlindgren.com. Titta gärna in. Jag har faktiskt redan tjuvstartat lite med några testinlägg och ett riktigt. Vi ses där ;-)

Nakna bringor i Moskva ...

Äntligen har jag kommit igång igen med Moscow Baby. Som både jag och så många andra konstaterat, och sagt, så innebär skrivandet så mycket mer än att bara skriva. Har man dessutom flera projekt på gång, så måste man dela upp det mellan dem, eller tvinga sig att koncentrera sig på ett i taget.

Förutom skrivandet, så har jag också lovat mig själv att få ordning på min hemsida, http://www.hakanlindgren.com/ som ännu ligger väldigt statisk. Det gäller som sagt att hitta tiden ... Snart ;-)

Just nu händer det saker i Moscow Baby. Jacob och Victor är svettiga av fler orsaker. Så svettiga att de tvingas klä av sig ... Men nej, vi talar inte om ett besök i en bastu, eller en resa till varmare breddgrader. Tvärtom, faktiskt.

För att illustrera nuläget i boken har jag fått låna en bild av min vän Amanda Tartt och hennes senaste novell Chevalier.

Spänd på att se hur historien i Moscow Baby växer fram? Följ den här på bloggen, med ledtrådar som du kommer att förstå när du en gång läser den färdiga boken ... Utgivning planerad till någon gång under 2016 eller senast 2017. Fram tills dess kan du läsa Att raka en zebra, om du inte redan gjort det. Att raka en zebra kan ses som upptakten till Moscow Baby, men är en avslutad historia i sig ...

Sheena Easton - In the winter

Dagens inspirationskälla ;-) Var det verkligen 1982?

Gott Nytt År - från mig (och från Deckarakademin)

Jaha, så är vi redan framme vid årets sista dag och vi kanske borde tänka tillbaka på året som gått? Har det hänt nå't?

Tja, kanske lite smått, sådär ... Att raka en zebra kom ut (25 maj), jag hade releasefest tillsammans med Lars Rambe och en massa roliga och trevliga gäster i Stockholm, jag hade en litteraturafton på Svenska Klubben i Paris, jag föreläste för SWEA i Luxemburg och hade en lite releasefest på banken (läs "jobbet"), också i Luxemburg.

Jag har fått en massa fina recensioner, från både bokbloggare och läsare, och från BTJ. Tidningen Tara ringde och ville göra reportage, och jag fick också nästan ett helt uppslag i tidningen Magazinet i Växjö.

Signeringar har jag inte gjort så många som mina i Sverige boende kollegor, men några har det blivit, i Stockholm (Akademibokhandeln Nacka Forum) och i Växjö (Akademibokhandeln City).

Och så förstås Bokmässan. Fyra dagar av eufori, en massa spännande möten och roliga människor, och en hel del signeringar även där. Bokbloggarfrukost och teveinspelning blev det också.

Jag har haft reklam i tidningen Vi Läser och i tidningen QX.

Jag skriver på uppföljaren till Zebran, som kommer att heta Moscow Baby. Jag hade trott och hoppats att den skulle vara klar vid det här laget, men så är det inte riktigt. Jag har skrivit cirkus 275 sidor, men jag är inte färdig, och sedan skall ju allt kringarbete göras.

Har jag glömt någonting? Antagligen ...

Till slut såg jag att Att raka en zebra finns med i Svenska Deckarakademins Deckarkatalog 2015. Jag vet, jag vet, jag är inte ensam, tvärtom är den sprängfylld av spännande titlar, men det känns fint att få vara med. Väldigt fint, måste jag säga.

Hela listan hittar du här: http://deckarakademin.org/hem/deckarkatalogen-3/deckarkatalogen-2015/

Och så till 2016. Ut med det gamla, in med det nya ;-) Har jag några nyårslöften till mig själv? Det har jag faktiskt, men det kanske får bli ett eget kapitel? Nåja, jag kan avslöja att de bland annat innehåller, inte helt oväntat, att skriva klart Moscow Baby, men också, förhoppningsvis, att skaffa en boktrailer, alltså en liten reklamfilm, för Att raka en zebra. Det är inte klart, men väl på gång, med goda idéer tillsammans med Jens Daniel Burman, som skrivit Huset och som gjort en lite pärla till trailer om den. 

https://vimeo.com/groups/boktrailersochteasers/videos/148837864

Med detta vill jag passa på att önska alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR! Må alla era (snälla ;-) önskningar uppfyllas!

Vi ses 2016 :-)

"I dag kan en (svensk) familj se ut på många olika sätt" - Stina Ekblad, dagens avsnitt av julkalendern

I dagens avsnitt av årets julkalender är vi framme vid dagens julfirande, och dagens olika familjesammansättningar.

Mitt inlägg när jag annonserade vår stillbildsmedverkan gav mig mitt största antal bloggbesökare hittills. Otroligt vilken genomslagskraft adventskalendern har :-)

Det moderna julfirandet består bland annat av hur man skall få ihop allting, men barn i olika förhållanden och så vidare. Dessutom kan en familj se så annorlunda ut jämfört med förr. Två mammor, två pappor eller vad man vill.

Vår familj består, för den som inte vet, av vår dotter Maïa, och oss två pappor. En mamma finns också, men det är en surrogatmamma i Moskva. Vi håller kontakt med henne, men hon har ingen del i Maïas liv, som det ser ut i dag.

Nu är vi hos mina franska svärföräldrar för att fira jul. I morgon kommer en av mina svågrar, på söndag kommer den andre. Fem av Maïas kusiner kommer också, tillsammans med den äldstas pojkvän. En skilsmässa på svågersidan, men ingen plastmamma till kusinerna ännu ...

Den svenska familjen, med mina föräldrar, bror med familj och svägerskans föräldrar och syster med familj hoppas vi på nästa år.

God Jul, till er alla, från oss alla :-)

P.S. Om detta och mycket annat skriver jag i Att raka en zebra, och förstås i fortsättningen Moscow Baby som jag som bäst arbetar med.

Min dotter - för alltid väldens starkast skinande Lucia

Lucia kommer med ljuset. Den trettonde december är magisk för (nästan) alla svenskar. I vintermörkret kommer hon med ljus i hår, med skönsång och med stämning. Jag är ingen undantag.

Men för mig och min familj, så har Lucia en alldeles särskild innebörd. Den trettonde december 2013 kom min dotter till Frankrike. Två månader tidigare föddes hon i Moskva, av en surrogatmamma. Två månader tidigare åkte min sambo och jag till Ryssland för att hämta hem henne. I två månader bodde vi i en lägenhet i Moskva, i väntan på att alla papper skulle bli klara. Det var en magisk tid, trots alla administrativa svårigheter. Det var två månader är vi var tillsammans alla tre, när vi promenerade varje dag i Gorkijparken, när vi blivit en familj, så som vi så länge drömt om.

Jag tvungen att åka tillbaka till Frankrike i förtid, för att se till att ha en utväg om alla papper inte var klara när våra visum gått ut. Vi kunde ju knappast lämna vår dotter i Moskva med någon annan medan vi tvingades åka hem ...

Men det löste sig. Den 13 december 2013 kunde jag möta upp min sambo och vår dotter på Charles de Gaulle-flygplatsen utanför Paris. Jag behöver knappast säga vilken glädje, vilken befrielse, vilken förlösning det var, att vara tillsammans alla tre igen, i vårt land!

Så när jag säger att vi har vår egen Lucia, som kom med ljuset till oss, som ger oss ljus varje dag, året om, så är det ingen överdrift. Jag älskar julen, men Lucia, det är ännu bättre :-)

Som du kanske förstår, så är det ingen slump att min nästa bok går under namnet Moscow Baby ;-)

P.S. Det finns en del att läsa om surrogatmödraskap. Bland annat hade tidningen QX nyligen en artikel: http://www.qx.se/Xtra/liv/29533/homopappa-genom-surrogat som är värd att titta på, inte helt olik vår upplevelse, även om Eduardo fann sin lycka i Thailand.

Annonsering i Vi Läser nr 6, ute nu

I senaste numret av Vi Läser, ute nu:

http://vilaser.se/nummer/6_2015/

Har jag passat på att få med en annonsen inför julen. Det gäller ju att synas, eller hur? Den här gången delar jag sida med förlagskollegan Kamilla Oresvärd och hennes deckardebut - inte illa :-)

Och så här ser tidningen ut, ifall du skulle leta efter den i tidningskiosken: