Tanke till mig själv

Hade tänkt att min första roman, Mannen som saknade skärpa, skulle bli lite nyskapande med en blandning av ett relationsdrama blandat med en deckare. Lite roliga kommentarer och funderingar skulle dessutom ge hela verket ett släng av humor.



Fem refuseringar senare börjar jag undra om jag hade rätt. Samtidigt så blev ju även Astrid Lindgren refuserad när hon började, så kanske borde jag bara insistera och förbli övertygad om att jag har rätt?



Några kommentarer om att mitt relationsdrama, i den synopsis jag skrivit, verkar mer intressant än deckarbiten, tillsammans med att Piratförlaget talade om för mig att de har så många bra författare inom just spänningsromaner att det, just hos dem, i stort sett är mättat, har fått mig att fundera på om jag kanske skall vara lite lyhörd.



Sagt och gjort, jag har nu skalat av det mesta av deckarbiten och sitter nu och går igenom och skriver om det som är kvar. Mestadels blir det slutet som måste anpassas. Det är en ganska rolig process och jag känner att det finns tillräckligt med substans i det hela.



Har naturligtvis bytt namn på boken, men det håller jag för mig själv ett tag till.